Välfärdssamhället

Sverige är i dag ett så kallat välfärdssamhälle. Välfärd handlar om människors levnadsförhållanden, till exempel om ekonomi, hälsa, utbildning och boende.

Ett välfärdssamhälle bygger på en tanke om solidaritet – att alla människor ska bidra till och få del av välfärden. För att det ska bli möjligt försöker samhället omfördela de resurser och pengar som finns, till förmån för de människor som har det sämre. Det sker genom skattesystemet.

Välfärdssamhällets historia

Sverige har inte alltid varit ett välfärdssamhälle. I mitten av 1800-talet var Sverige ett fattigt land. Den största delen av befolkningen jobbade då i jordbruket.

Från mitten av 1800-talet och fram till 1930 utvandrade ungefär 1,3 miljoner svenskar till andra länder, främst till Nordamerika. Orsaken till att så många människor utvandrade var bland annat fattigdom, religiös förföljelse, bristande framtidstro och politisk ofrihet.

I slutet av 1800-talet förändrades Sverige från jordbrukssamhälle till industrisamhälle. Industrierna byggde på landets naturtillgångar, som järnmalm, skog och vattenkraft. Runt industrierna byggdes samhällen där industriarbetarna och deras familjer bodde, gick i skolan och fick sjukvård. Den sociala omsorg som utvecklades vid industrierna la delvis grunden för dagens välfärdssamhälle.

I slutet på 1920-talet talades det om begreppet folkhemmet, som utgick från tanken om att befolkningen på lika villkor skulle dela på landets resurser.

Med industrialiseringen och tanken om folkhemmet utvecklades så småningom den svenska socialförsäkringen. Den ger i dag ett ekonomiskt skydd när man av olika anledningar inte kan försörja sig genom att arbeta. Socialförsäkringen gäller vid föräldraledighet, sjukdom, ålderdom och för personer med funktionsnedsättning. Socialförsäkringen handläggs av myndigheten Försäkringskassan.

Hur betalas välfärden?

Kostnaden för välfärden är stor. Den betalas med skatter, egenavgifter och arbetsgivaravgifter.

Alla betalar skatt på sina inkomster. Dessutom betalar man en speciell skatt på allt man köper, vilket kallas för moms.

Man betalar bara en del av kostnaden när man behöver sjukvård, tandvård eller äldreomsorg. Denna del kallas för egenavgift. Resten av kostnaden betalas genom skatter.

Arbetsgivaren ska förutom att betala lön till personalen även betala en avgift till staten. Den avgiften kallas arbetsgivaravgift.